Svensk ordbok 2009, webbversion

själ substantiv ~en ~ar själ·en1samman­fattningen av de mänskliga egenskaper som möjlig­gör tanke-, känslo- och vilje­liv psykol.relig.JFRcohyponymande 1cohyponympsyke 1cohyponymsinne 2 själsdjupsjälsförmögenhetersjälsstyrkafrisk till kropp och själbilda sin själfå frid i själenkänna sorg i själenhan var sårad djupt in i själenfrågan om djuren har någon själmål­tiderna varvades med före­drag, så både kroppen och själen fick sittspec. (i religiös, bl.a. kristen, tro) om den del av personligheten som tänks leva kvar efter den biologiska dödensjälaringningsjälavandringsjälavårdvår o­dödliga själsjälen lämnade den döda kroppen och kom till himmelenäv. om människo­typ e.d.karaktär barnasjäldiktarsjälfolksjälkonstnärssjälsmåborgarsjäläv. bildligtkonstnären försökte fånga skärgårds­landskapets själi själ och hjärtainnerst inne i personlighetenhon växte upp i Värnamo och i själ och hjärta är hon fort­farande små­länning lägga ner (hela) sin själ i ngtengagera sig starkt i ngthon lägger ner hela sin själ i att försöka hjälpa de föräldra­lösa flykting­barnen med kropp och själsekropp 1 med liv och själseliv 2 min själminsanndet var min själ på tiden! sälja sin själsvika sina idealmånga tyckte att partiet hade sålt sin själ (vara) som balsam för själensebalsam 1 sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Valbo, Gästriklandvanligen runform salu (dat.), fornsv. sial, siäl; gotiskt och väst­germanskt ord av om­diskuterat urspr. 2i vissa ut­tryck person vard.Nollen naiv själhan är en vänlig själinte en (levande) själ var ute så tidigt på morgoneni byn bodde inte mer än tio själarspec. om engagerad person som betyder mycket i sin kretseldsjälhan är själen i föreningensedan ca 1385Klosterläsning3säl provins.zool.sedan 1305 (i sammansättn.)hemställan från klostret i Sigtuna till klostret i Skänninge i rättighetstvist (Svenskt Diplomatarium)se säl Döda själar.Svensk titel på roman av den ryske författaren Nikolaj Gogol (1842; titeln syftar på livegna bönder som avlidit)