substantiv,
best. f.
själa|tåg·etrelig.(ligga) i själatåget(vara) döendeurspr. bibl.
hennes gamla faster låg i själatåget
○ äv. bildligt
flera indianspråk ligger i själatåget
sedan 1541bildat till lågty. seletogen ’ligga för döden’, till sele ’själ’ och togen ’dra; tåga’; jfr 1tåg