substantiv ~en
själv|be·härsk·ning·en●(förmåga till) kontroll av egna känslor och affekter
psykol.JFRcohyponymfattning 1cohyponym2lugn 2
han förlorade självbehärskningen och slog till hennesedan 1804Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
själv|be·härsk·ning·en●(förmåga till) kontroll av egna känslor och affekter
psykol.JFRcohyponymfattning 1cohyponym2lugn 2
han förlorade självbehärskningen och slog till hennesedan 1804