Svensk ordbok 2009, webbversion

själ`vklar adjektiv ~t själv|­klar●som o­medelbart in­ses admin.JFRcohyponymsjälvfallencohyponymnaturlig 2cohyponymgiven 1cohyponymobestridd självklara sanningarfamiljen hade all­tid tagit det som en självklar sak att hon skulle läsa vidare○äv. (om persons beteende m.m.)som upp­kommer på naturligt sätt hans lik­som självklara auktoritethon rörde sig med självklar värdighet○ibl. äv. om personON är självklar efter­trädare till NNsjälvklar (för ngn) (att+V)sedan 1795