Svensk ordbok 2009, webbversion

sju`ksköterska substantiv ~n sjuksköterskor sjuk|­sköt·er·skan●person (kvinna eller man) med relativt avancerad (huvud­sakligen praktiskt in­riktad) medicinsk ut­bildning, som arbetar in­om sjuk­vården med.JFRcohyponymläkarecohyponymsjukvårdsbiträde sjuksköterskeelevnär hon hade arbetat som sjuksköterska ett par år började hon vidare­utbilda sig till läkareBosse ska bli sjuksköterskasedan 1764Sjuksköterska är ett traditionellt kvinno­yrke där männen nu­mera spelar en viktig roll. Det har visat sig svårt att hitta en köns­neutral beteckning, precis som det i­bland är svårt när det gäller traditionellt manliga yrken (jäm­för stilruta för man: brandman). Sjukskötare var redan upp­taget (betecknar en man med an­dra arbets­uppgifter in­om vård­sektorn), och där­för fick sjuksköterska duga – och har fungerat ganska bra i flera decennier. Något liknande gäller barnmorska.