Svensk ordbok 2009, webbversion

sjung`a verb sjöng sjungit sjungen sjungna, pres. sjunger sjung·er●fram­bringa toner med rösten musikJFRcohyponymdrilla 2 sjunga rentsjunga falskthan sjunger hellre än brasjunga av glädjesjunga till gitarrkompde sjöng i stämmor○äv.fram­föra sång­stycke sjunga en visasjunga psalmer○äv. om djur, särsk. fåglarJFRcohyponymkvittra sjungande kol­trastar○äv. ut­vidgat(tyckas) tala med sångliknande ton­fall hon talade sjungande dal­mål○äv. bildligt, spec. i ut­tryck för berömsjunga ngns lov○spec. äv. i fråga om tonliknande ljud från före­måldet sjöng i riggen○spec. äv. i ut­tryck för livlig aktivitet e.d.vard.de jobbade så att det sjöng om detsjunga (ngt) (till ngt), sjunga (om ngn/ngt/att+V/SATS) (för ngn)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. siunga; gemens. germ. ord; jfr sång Subst.:vbid1-315242sjungande; sång Nu vill jag sjunga dig milda sånger.Titel på roman av Linda Olsson (2006); titeln anspelar på Karin Boyes dikt Min stackars unge ... (ur De sju dödssynderna, 1941)