Svensk ordbok 2009, webbversion

skägg substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skägg·et1(längre) hår­växt på (en mans) haka eller kinder ibl. inklusive mustasch kläd.med.JFRcohyponymmustaschcohyponymskepparkrans skäggväxthelskäggpipskäggan­lägga skäggansa skäggetlåta skägget växaraka av sig skägget○äv. bildligt i ut­tryck för o­tydlighettala i skäggetmumla i skäggetmuttra i skägget○ngn gång äv. om person med skäggde berömda skäggen som provocerade svenska folket i tv○äv. om liknande hår­växt på djur el. växtskäggamskäggsimpagetskägghovskäggostronskäggArons skäggen kruk­växt med ned­hängande revor och luddiga blad​ Arons skägg här­stammar från Kina och Japan jämnt skäggjämn ställningmellan jämbördiga motståndarevard.​ enligt den senaste opinions­mätningen är det jämnt skägg mellan de två politiska blocken sitta/stå med skägget i brevlådanvara i knipavard.​ när flyg­bolaget plötsligt gick i konkurs stod många resenärer med skägget i brev­lådan tala ur skägget1tala tydligt​ tala ur skägget så att jag hör vad du säger! 2upp­riktigt säga vad man tycker​ han försökte få justitie­ministern att tala ur skägget om den senaste rätts­skandalen tvista om påvens skäggtvista om ngt menings­löst eller ngt som är o­möjligt att av­görasedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. skäg; nord. ord med grundbet. ’ngt som sticker fram’; jfr schagg, skog 2över­skjutande kant vid smide o.d. arkit.sjö.skäggrand○äv.tak­skägg ○äv.ut­byggnad på för­stäven på segel­fartyg histor.sedan 1800 (i bet. ’tak­skägg’)