substantiv ~et
skäll·et●högt kort läte (som) från hund
el. vissa andra djur
komm.zool.JFRcohyponymskall 1
hundarnas skäll hördes natten igenom○ofta bildligtovett
vard.SYN.synonymutskällning
JFRcohyponymbannorcohyponymgräl
råskällbarnen fick skäll för att de inte hade städatskäll (på ngn)sedan 1749till 2skälla