Svensk ordbok 2009, webbversion
skäll
`
ning
substantiv
~en ~ar
skäll·ning·en
●
ovett
vard.
komm.
få skällning
sedan 1629
till
2
skälla
substantiv ~en ~ar
skäll·ning·en●ovett
vard.komm.få skällningsedan 1629till 2skälla
substantiv ~en ~ar
skäll·ning·en●ovett
vard.komm.få skällningsedan 1629till 2skälla