verb skämde skämt, pres. skämmer
skämm·er●vanpryda
Nollde orappade väggarna skämde den gamla byggnadenen sned näsa skämde hennes ansikte○äv. (i vissa uttryck)fördärva
för mycket och för litet skämmer alltskämma (ngn/ngt)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. skämma ’vanära; fördärva’; bildn. till skam; jfr bortskämd, oförskämd
Subst.:vbid1-324089skämmande