Svensk ordbok 2009, webbversion

skämt substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skämt·et●handling eller yttrande som fram­kallar munterhet komm.JFRcohyponym1skoj 1cohyponymsprattcohyponymnarrspel skämthistoriaaprilskämtett roligt skämtett dåligt skämtpolitiska skämtett grovt skämtdra ett skämthalvt på allvar, halvt på skämtde skrattade artigt åt hans skämthon kallade honom ”Lillen” på skämt○ibl. äv. om ngt som inte förtjänar att tas på allvarhela under­sökningen var ett skämt efter­som bort­fallet var så stort(på) skämt, skämt (med/om ngn/ngt/att+V/SATS)skämt åsido!nog skämtat ― till saken!​ Se till att krossa dom svinen! Nej, skämt å­sido, lycka till på matchen i­kväll! sedan 1492Prosadikter från Sveriges medeltidfornsv. skämt; till skämta