Svensk ordbok 2009, webbversion

1skänk substantiv ~en ~ar skänk·en1brösthögt skåp som är av­sett för servis e.d. ofta försett med lådor, ibl. med avställnings­yta; vanligen placerat nära mat­bord heminr.JFRcohyponymbuffé 2 en skänk i allmoge­stilsedan 1645av ty. Schenke ’utskänknings­lokal; byffé’; till skänka 2serverings- och uppläggningsdisk på restaurang el. annat utskänknings­ställe ngt åld.serv.äv. om rum e.d. för till­redning av mat på så­dant ställekallskänksedan ca 17753i sammansättn. person som arbetar med ut­skänkning serv.yrk.munskänkvinskänksedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. skänker; till skänka; jfr munskänk 4behållare för smält metall anv. vid transport från ugnen tekn.sedan 1833
2skänk substantiv ~en ~er skänk·engåva ngt åld. ut­om i vissa ut­tryckNollsände­buden fram­bar skänker till konungenvarje barn är en skänk från Gudäv. om o­frivillig favör till mot­ståndare e.d.målet var en skänk från ett passivt svenskt försvaren skänk (till ngn/ngt)få ngt till skänksfå ngt som gåvahon fick en målning till skänks av sin faster (som) en skänk från ovan(som) en helt o­väntad för­mån eller hjälpkvinnans vittnes­mål kom som en skänk från ovan efter­som bevis­läget var prekärt sedan 1522Peder Månssons Skrifter på svenskaav lågty. schenke ’välkomstdryck; gåva’; till skänka; jfr 1skänk