Svensk ordbok 2009, webbversion

skänk`a verb skänkte skänkt, pres. skänker skänk·er●ibl. med partikelnbort, utan större betydelse­skillnad ge som gåva ibl. ngt formelltNollJFRcohyponymföräracohyponymförläna han skänkte tusen kronor till in­samlingenhon skänkte bort nästan allt hon ägde till väl­görande ända­mål○äv. bildligthan skänkte inte saken en tankehon skänkte honom sin kärlekminnet skänkte henne glädjemusiken kan skänka tröstskänka ngn ngt, skänka (bort) ngt (till ngn/ngt)skänka livet åtseliv 1 sedan 1430–50Gamla eller Eriks-Krönikanfornsv. skänkia ’ge att dricka; förära’; av lågty. schenken med samma betydelse; trol. till ett ord mot­svarande sv. dial. skakk ’lutande’, allt­så urspr. ’luta på dryckes­kärlet för att slå i’ Subst.:vbid1-324170skänkande