substantiv ~n skänklar
skänkl·ar1ofta plur.
endera av de två rörliga armarna på en sax eller en tång
el. liknande redskap som grundar sig på hävstångsprincipen
verkt.JFRcohyponymskalm
en liten brodyrsax med förgyllda skänklarsedan 1795av ty. Schenkel ’lårben; skänkel’; diminutivbildn. till skank
2ryttares ben
vid ridning
sport.ge hästen skänklarnasedan 1682