Svensk ordbok 2009, webbversion
skä`rning
substantiv ~en ~ar
skär·ning·en1punkt, linje e.d. där två linjer, ytor e.d. möts
geogr.mat.skärningspunkti skärningen mellan hav och land(i) skärningen (av/mellan ngra), (i) skärningen (med ngt)sedan ca 1815till 2skära
2utformning
särsk. av kläder, på grund av sätt för tillskärning e.d.
kläd.SYN.synonym1snitt 3
byxskärningkappan har snygg skärningsedan 17783bearbetning av metall genom bränning eller med elektrisk ljusbåge
Nollsvetsning och skärningsedan 1938