Svensk ordbok 2009, webbversion

skärp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skärp·et(mjuk och smal) rem som fästs runt midjan ibl. försedd med spänne m.m. kläd.JFRcohyponymbälte 1cohyponymsvångrem lackskärpsidenskärpdra åt skärpetlossa på skärpeten rosa klänning med skärp i av­vikande färgsedan 1650av lågty. scherpe, ty. Schärpe med samma betydelse; trol. av fra. écharpe ’arm­bindel; hals­duk; skärp’; av om­diskuterat urspr.