substantiv ~n skärror
skärr·an●nattskärra
zool.○äv. om andra (närbesläktade) fåglar med knarrande el. surrande lätesedan 1904sv. dial. skärra; till 2skärra 2
2skärr`a
verb ~de ~t
skärr·ar1ofta med partikelnupp
göra rädd
psykol.han ville inte skärra (upp) henne när han kom hem mitt i natten, så han väckte henne inte○äv. försvagatgöra nervös
alla blev skärrade när tv skulle komma och göra ett reportageskärra (upp) ngnsedan 1774sv. dial. skärra, till skär ’rädd; skygg’; besl. med scherzo; jfr skrämma
2ge ifrån sig knarrande, surrande eller skärande ljud
särsk. om vissa fåglar, t.ex. nattskärra
zool.skärrande gräshopporskärrasedan 1747sv. dial. skärra ’prata; skorra; knarra’; av ljudhärmande urspr.; jfr nattskärra
Subst.:vbid1-324435skärrande