Svensk ordbok 2009, webbversion

skä`rskåda verb ~de ~t skär|­skåd·arnog­grant (och kritiskt) granska komm.JFRcohyponymsyna 1cohyponymnagelfara placerarna har börjat skärskåda före­tagens resultat- och balans­räkningarskärskåda ngn/ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. skärskodha, ombildn. av skärskiuta, skärskuta ’före­te, kun­göra för vittnen’, till 1skär 2 och skjuta Subst.:vbid1-324452skärskådande, vbid2-324452skärskådning; vbid3-324452skärskådan