Svensk ordbok 2009, webbversion

1skär`va substantiv ~n skärvor skärv·anofta plur. skarp­kantad (liten) bit av sönder­slaget glas eller porslin el. annat hårt material NollJFRcohyponym1flisacohyponym2splittercohyponymspillra glasskärvagranatskärvahon pusslade i­hop skärvorna så att vasen såg all­deles hel utäv. bildligtbrott­stycke skärvor av an­dras tankar och erfarenheteren skärva (av ngt)sedan 1559 (i bet. ’små­bit; spillra’)av lågty. scherve ’bit; skärva’; nära besl. med skarv Skärvor av pärlemor.Titel på en samling prosadikter av Maria Wine (1969)
2skär`va verb ~de ~t skärv·ar1ofta refl. slås i skärvor mindre brukl.Nollisen skärvade (sig)skärva (sig)sedan 17452slå i skärvor mindre brukl.Nollvi får nog skärva stenen för att få bort denäv.betäcka med skärvor en skärvad gång­stigskärva ngtsedan 1902Subst.:vbid1-324491skärvande, vbid2-324491skärvning (till 2)