Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n skärvor
skärv·an●ofta plur.
skarpkantad (liten) bit av sönderslaget glas eller porslin
el. annat hårt material
NollJFRcohyponym1flisacohyponym2splittercohyponymspillra
glasskärvagranatskärvahon pusslade ihop skärvorna så att vasen såg alldeles hel ut○äv. bildligtbrottstycke
skärvor av andras tankar och erfarenheteren skärva (av ngt)sedan 1559 (i bet. ’småbit; spillra’)av lågty. scherve ’bit; skärva’; nära besl. med skarv
Skärvor av pärlemor.Titel på en samling prosadikter av Maria Wine (1969)
verb ~de ~t
skärv·ar1ofta refl.
slås i skärvor
mindre brukl.Nollisen skärvade (sig)skärva (sig)sedan 17452slå i skärvor
mindre brukl.Nollvi får nog skärva stenen för att få bort den○äv.betäcka med skärvor
en skärvad gångstigskärva ngtsedan 1902Subst.:vbid1-324491skärvande,
vbid2-324491skärvning (till 2)