Svensk ordbok 2009, webbversion

sköl`ja verb sköljde sköljt, pres. sköljer skölj·er●ofta med partikel, t.ex.av, bort, ner, ut, över låta över- eller genomforsas av riklig vätskemängd vanligen vatten NollJFRcohyponymspola 1 sköljbaljaskölja munnen med mun­vattenskölja av sig res­dammetskölja sig i an­siktetman bör skölja frukten innan man äter den”Varsågod och skölj”, sade tand­läkaren○spec. med avs. på tvätt, disk m.m. som har kvar rester av rengörings­medelsköljmedelsköljvattenskölja fyra gångerskölja i rinnande vattenen balja att skölja håret i○äv. om naturligt framströmmande vattenvår­floden sköljde bort all gammal bråte från strändernavågorna sköljde över klipporna○spec. med avs. på ngt man ska sväljavanligen med partikelnner skölj ner tabletten med ett glas vatten○äv. bildligtmusiken sköljde i vågor ut över gatanskölja (av/bort/ner/ur/ut) ngt, skölja (ngt) över ngn/ngtsedan 1430-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. skylia; gemens. germ. ord, nära besl. med skulor Subst.:vbid1-324567sköljande, vbid2-324567sköljning