adjektiv ~t
1fulländat vacker
ofta enl. ngn genomtänkt estetisk princip; om person el. annan företeelse
admin.JFRcohyponymvacker 1cohyponymfager
bildskönformskönnaturskönunderskönen skön ynglingsköna kvinnorutsikten var skönhon var vacker, ja nästan skönklassiskt sköna skulpturer○ibl. substantiverat, dels om kvinna, dels om skönheten (i konsten)Min sköna, får jag lov?han älskar det sköna i konsten○äv. om ngt som är njutbart för hörselnBeethovens sköna Pastoralsymfonihennes sköna sopranskön (att+V)de sköna konsternasekonst 2
sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. skön ’vacker; angenäm; behaglig’; av lågty. schön ’strålande; vacker; präktig’; grundbet. ’iögonfallande’; besl. med skåda; jfr skona, änskönt
2som känns eller upplevs som behaglig och tilltalande
om företeelse
admin.JFRcohyponymangenämcohyponymmysig
en skön fåtöljsköna semesterdagar i solenen skön revanschkonst och musik i skön förening○äv. om person vars egenskaper man uppskattarvard.hans tjej är så skön○äv. iron.det var just en skön historiahan har några sköna juveler i sin klassskön (för ngn) (att+V)sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletHelige mäns lefverneSköna Helena.Svensk titel på operett av Jacques Offenbach (1864); med parodi på den antika sagan om den vackra drottningen Helena som av Paris lockades att överge sin make och följa med honom till Troja
2skön
substantiv,
ingen böjning, neutr.
●ungefärlig bedömning (i avsaknad av säkra data)
NollJFRcohyponymgottfinnandecohyponymtycke 1cohyponymbehag 1
skönsmässigskönstaxeravälja efter eget skönsedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. skyn ’urskillning; insikt’; jfr skönja