Svensk ordbok 2009, webbversion

skö`nhet substantiv ~en ~er skön·het·en1det att vara full­ändat vacker NollSYN.synonymfägring skönhetsidealskönhetssinneskönhetsupplevelsetemplets skönhetdet toskanska landskapets skönhet○särsk. vid beskrivning av kvinnaskönhetsdrottninghan var förhäxad av hennes skönhetsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. skönhet 2mycket vacker kvinna yrk.en firad skönhetallt klär en skönhetsedan 1650När skönheten kom till byn då var klokheten där, då hade de bara törne och galla.Nils Ferlin, När skönheten kom till byn (i Goggles, 1938)