verb skönjde skönjt, pres. skönjer
skönj·er●otydligt urskilja
över långt avstånd, genom töcken e.d.
NollJFRcohyponymana
hon kunde skönja stugan på andra sidan sjön○äv. bildligtman kunde skönja ett slut på konfliktenskönja ngtsedan 1416översättning till svenska av öppet brev utfärdat 1345 av riddaren Rörik Tordsson (Svenskt Diplomatarium)fornsv. skynia; bildn. till 2skön
Subst.:vbid1-324710skönjande