Svensk ordbok 2009, webbversion

skört´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skört·etdel av ett plagg som faller nedan­om midjan hela vägen runt el. (betr. frack) en­bart bak­till kläd.frackskörtrockskörtsedan 1438Tynnelsöinventarietfornsv. skört, skyrt ’skört; pansarskört’; av lågty. schörte med samma betydelse; besl. med shorts, skjorta