Svensk ordbok 2009, webbversion

skö`ta verb skötte skött, pres. sköter sköt·er●ibl. med partikelnom, utan större betydelse­skillnad ge nöd­vändig till­syn och behandling särsk. med avs. på levande varelse el. växt NollJFRcohyponymvårda 2cohyponymansa sköta ett späd­barnhon sköter sina kruk­växter efter alla konstens reglerhan sköter om sin gamla mammasköt väl om dig när jag är borta!○äv. med avs. på annan före­teelsehand­ha, an­svara för han sköter personalbibliotekethon sköter invandrar- och flykting­frågor○äv. med ton­vikt på (manuell) färdighethandskas med han har lärt sig att sköta den nya maskinen○ibl. äv. med bi­betydelse av ordentlighetJFRcohyponymsköta sig hon måste lära sig att sköta sin ekonomi (bättre)sköta (om) ngn/ngtsköta sina kort välse2kort 2 sedan 1443Stadga af år 1443 för Vadstena klosters ekonomifornsv. sköta; till sköte med urspr. bet. ’ha i skötet; vårda’ Subst.:vbid1-324862skötande, vbid2-324862skötning; skötsel