Svensk ordbok 2009, webbversion

skaft substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skaft·et1lång­smalt hand­tag på verk­tyg e.d. verkt.JFRcohyponymfäste 3 knivskaftkvastskaftpipskafthon höll i skaftet på yxanskaftet (på/till ngt)hålla i skaftetta an­svaretel. vidta viss åtgärd e. d.​ sam­tidigt som hon är bestämd och kan hålla i skaftet är hon glad och skapar en positiv stämning kring sig per skaftper personvard.​ de samlade in 10 kronor per skaft och köpte en blomma till sin klass­föreståndare sedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn. öxa-)Uplands-Lagenfornsv. skapt, skaft; gemens. germ. ord, besl. med lat. sca´pus ’skaft’ och grek. ske´ptron ’stav’; jfr 1schakt 2av­lång växt­del som håller uppe blomma eller blad bot.JFRcohyponymstjälkcohyponymstängel bladskaftblomskaftde gröna skaften på jord­gubbarna○äv. ngt ut­vidgatskaftet på höns­fjädern○äv. om liknande före­teelse utan an­knytning till djur- el. växt­världenhalv­notens skaftha huvudet på skaftsehuvud 1 ha ögonen på skaftseöga 1 ha öronen på skaftseöra 1 sedan 1504 (i sammansättn. -havre)brev från prästen i småländska Villstad till Svante Nilsson om betungande gästning (Styffe)3del av fot­beklädnad som går upp längs benet kläd.kängskaftpjäxskaftstrumpskaftstövelskaftsedan 17454käpp i väv­stol som solven träds upp på textil.sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumtrol. efter solv­käppens likhet med ett spjut­skaft