Svensk ordbok 2009, webbversion

skall`e substantiv ~n skallar skall·en1del av huvudets skelett som om­sluter hjärnan med.skallfrakturdödskalleen spricka i skallen○äv. om huvud i dess helhet, ofta med ton­vikt på hårdhet etc.han slog honom i skallen med en batonghon fick skallen krossad vid o­lyckan○äv. med ton­vikt på (av­saknad av) fantasi, intellektuell förmåga o.d.vard.dum i skallentom i skallenkan du inte få in det i din tjocka skalle?han kunde inte få in i sin skalle att hon hade över­givit honomhan har bara flickor i skallen○äv.i vissa ut­tryck person vard.det blir 50 kronor per skalle○äv. om person med tanke på ngn (o­önskad) egenskapi vissa sammansättn. vard.dumskallefårskalleklantskalletjockskalletjurskalledansk skallehård stöt med huvudet​ den miss­tänkte ut­delade en dansk skalle som knäckte polis­mannens näs­ben få på skallenfå stryk eller o­vettvard.​ han var en bråk­stake i skolan och fick ofta på skallen sedan 1294 (som till­namn)testamente upprättat av Bengt Bossons tjänare Jakob (Svenskt Diplomatarium)fornsv. skalle ’skalle; huvud­skål’; trol. av samma urspr. som skal; idiomet dansk skalle (1868) trol. efter da. (dansk) skalle; jfr äv. da. københavnsk skalle med samma betydelse 2ut­vidgad (övre) del av en spik el. skruv, bult m.m. NollJFRcohyponymhuvud 2 bultskalleen försänkt skalleen skruv med kullrig skallesedan 1895