Svensk ordbok 2009, webbversion

1skall`ra substantiv ~n skallror skallr·an●en spädbarnsleksak i form av en liten behållare som är fylld med småkulor och som ger i­från sig ett rasslande ljud när den skakas spel.○äv. om annan före­teelse som ger i­från sig liknande ljudskaller­ormens skallra består av torra hudbitarsedan 1712till 2skallra
2skall`ra verb ~de ~t skallr·ar●ge i­från sig upp­repat, hårt, lätt ekande ljud som när små­sten skakas om­kring i en behållare; ibl. äv. med tanke på åt­följande rörelse NollJFRcohyponymrasslacohyponymskrälla 1 fönster­rutorna skallrade när lång­tradaren for förbihon frös så att tänderna skallradeskallrasedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. skaldra; bildn. till skall Subst.:vbid1-317376skallrande, vbid2-317376skallring; vbid3-317376skaller