substantiv ~en ~ar
skalm·en●rörlig, skaftliknande del på mindre föremål
särsk. på glasögon
verkt.JFRcohyponymskänkel 1
bollen träffade glasögonen och båda skalmarna bröts av○ngn gång äv.skakel
sedan 1673 (i bet. ’skakel’); 1750 i den nutida huvudbet.sv. dial. skalm; besl. med grek. skalmos´ ’årtull’; av samma urspr. som skal