Svensk ordbok 2009, webbversion

skalp substantiv ~en ~er skalp·enhuvud­svål med.hans rakade skalpspec. om av­skuren så­dan, förr efter­traktad som seger­trofé bland vissa indian­folkskalpjaktskalplockäv. bildligt, särsk. i ut­tryck för idrottslig seger e.d.en lovande spelare som redan tagit flera fina skalpersedan 1816av eng. scalp med samma betydelse; trol. av nord. urspr. och besl. med skal