substantiv ~en, plur. ~ar el. ~or
skank·en●del av bakbenet som sträcker sig från knäleden till hasen
på fyrfotadjur, särsk. häst el. nötkreatur
zool.○ibl. äv. om ben på människaskämts.dra åt dig skankarna!sedan ca 1635sv. dial. skank ’lår; skenben’; nära besl. med sv. dial. skakk, skank, fornsv. skakker ’sned’; jfr skafföttes, skinka, skänkel