Svensk ordbok 2009, webbversion

ska`pelse substantiv ~n ~r skap·els·en●det att skapa(s) allmän kulturrelig.JFRcohyponymtillblivelsecohyponymgenesis skapelseprocess○spec. i bibliska samman­hangskapelseberättelsevärldens skapelsepå skapelsens sjunde dag vilade Gud○äv. om resultatetkonst­verket var en fantastisk skapelse i trä och guldmänniskan som Guds skapelsehela historien var bara en skapelse av hans fantasiskapelsens kronasekrona 1 sedan 1457–64Skrifter till uppbyggelse från medeltidenfornsv. skapilse Den nya skapelsen eller Inbillningens värld.Titel på dikt av Johan Henrik Kellgren (1790-talet)