Svensk ordbok 2009, webbversion

ska`ra substantiv ~n skaror skar·an●grupp personer ofta på ngt sätt samman­hållen utstr.yrk.JFRcohyponymsamling 1cohyponymförsamling 1 folkskarasyskonskaraåhörarskaraen brokig skaraen exklusiv skaraen skrattande skara barnmedeltidsspelen lockar varje år stora skarorde till­hörde den trogna skara som all­tid kom på års­mötet○äv. om mer abstrakt (och inte samman­hållen) gruppde växande skarorna av arbets­lösa(i ADJ) skaror, en skara (ngra), en skara (av/med ngra)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. skari; urspr. ’av­skuren del’; till 2skära