Svensk ordbok 2009, webbversion

skarv substantiv ~en ~ar skarv·en1fog mellan två (delar av ett) före­mål spec. i järnvägs­räls tekn.JFRcohyponym1fog rälsskarvskenskarvdunket från skarvarnaskarvarna mellan stenarna var fyllda med jord○äv.förlängningsbit ○äv. bildligtöver­gång t.ex. mellan två tids­perioder skarven mellan 1900-talet och 2000-taleten skarv (mellan ngra)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. skarver; gemens. germ. ord, besl. med 1skärva 2typ av lång­halsad, mörk sjö­fågel med lång, i spetsen hakböjd näbb zool.JFRhyperonympelikanfågel storskarvtoppskarvskarvarna är skickliga flygare, simmare och dykaresedan 1611av ljud­härmande urspr.