Svensk ordbok 2009, webbversion

skar`va verb ~de ~t skarv·ar1ibl. med partikel, särsk.ihop foga i­hop (två före­mål) med hjälp av annat (liknande) före­mål tekn.skarvrörskarvställeskarva den för korta sladdenhan skarvade i­hop de två film­remsorna○äv.förlänga genom att foga i­hop med ngt av liknande sort skarvstegeskarva byxorna ner­till○äv. bildligt, särsk.spela (boll eller puck) vidare med ett enda till­slag ofta bara genom att lätt ändra riktningen nickskarvaNN skarvade elegant bollen vidare till ONskarva (ihop) ngtsedan 1547till skarv 2ljuga vanligen genom att till­foga smärre detaljer som inte stämmer; i berättelse etc. vard.komm.En miljon?? Du skarvar inte nu?skarva (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1685Subst.:vbid1-317804skarvande, vbid2-317804skarvning