Svensk ordbok 2009, webbversion

skatt substantiv ~en ~er skatt·en1obligatorisk av­gift till stat eller kommun som kan sägas vara med­borgarnas bi­drag till det all­männa, så att viktiga samhälls­funktioner kan upprätt­hållas samh.JFRcohyponymutskyldcohyponymuppbörd skatteskuldskattetryckskattskyldigbensinskattförmögenhetsskattinkomstskattkommunalskattkvarskattmarginalskatthöga skatterprogressiv skattpreliminär skattslutlig skattbetala skatttyngd av skatterde borgerliga partierna krävde sänkta skatterhöjda skatter på tobak och alkoholden s.k. arbetsgivar­avgiften är egentligen en skattskatt (på ngt), en skatt (med/på BELOPP)direkt skattskatt som betalas på in­komst eller förmögenhetindirekt skattskatt som betalas på varor och tjänsterplatt skatt helt proportionell skattutan progressivitetöverskjutande skattdel av preliminär skatt som över­stiger den slutliga skatten och allt­så betalas till­baka till skatte­betalarensedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. skatter; gemens. germ. ord, urspr. trol. ’egendom; kreatur’; av om­diskuterat urspr. 2samling dyrbarheter som förvaras el. göm(t)s på säker plats allmän värderingekon.skattgömmaskattkammareskattkartaskattkistavikingaskattleta efter ner­grävda skatter○äv. bildligt om annat förråd av värde­fulla före­teelserkonstskatterkulturskattordskatt○äv. om älskad el. upp­skattad persondu min lilla skatt!sedan 1430–50Konung AlexanderBåd’ stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner.Ur Henrik Menanders svenska översättning av Internationalen (1902)