Svensk ordbok 2009, webbversion

sked substantiv ~en ~ar sked·en1ett ätverktyg som består av ett kupat blad på ett skaft och an­vänds för (mer el. mindre) flytande föda hush.JFRcohyponymslev kaffeskedmatskedsilverskedäggskedäta med skedduka med kniv, gaffel och skedhon rörde i kaffe­koppen med skeden○äv. med ton­vikt på inne­hållet (ibl. som ett ungefärligt mått)han lyckades få i henne två skedar gröthon tog en sked honung i teeten sked host­medicinen sked (ngt), en sked (med ngt)ligga/sova skedligga/sova till­sammans på sidan åt samma håll med böjda ben in­till var­andrata skeden i vacker handan­passa sig till de rådande förhållandenaoch t.ex. dämpa sina krav​ de har gått med förlust en längre tid och får nu ta skeden i vacker hand och genom­föra ned­skärningar sedan 1385Klosterläsningfornsv. skedh; nord. ord med urspr. bet. ’kluvet trä­stycke’; jfr skeda, skede, 1skida 2väv­sked handarb.sedan 1639