Svensk ordbok 2009, webbversion
ske`da
verb ~de ~t
sked·ar1skilja (ädla metaller) från varandra
särsk. guld från silver
metallurg.skeda ngt (från ngt), skeda ngrasedan 1534jfr fornsv. skedhe(vatn) ’sked(vatten)’; av lågty. scheden eller ty. scheiden ’skilja’; jfr avsked, 1besked, sked
2ofta med partikelnupp
lägga upp (portion) med sked
Nollhon skedade upp jordgubbssylt till grötenskeda (upp) ngtsedan 19953ligga sked
Nollsesesked 1
skedasedan trol. 1990-taletSubst.:vbid1-318179skedande,
vbid2-318179skedning