Svensk ordbok 2009, webbversion

ske`de substantiv ~t ~n sked·etav­gränsad tids­period ofta känne­tecknad av typiskt händelse­förlopp tid.JFRcohyponymepok 1cohyponymperiod 1cohyponymstadium ett in­ledande skedeett kritiskt skedeett expansivt skede i före­tagets historiafrihets­tiden, ett viktigt skede i Sveriges historiaförhandlingarna var inne i ett känsligt skedehon kom in i projektet i ett tidigt skedekyrkan erbjöd stöd i livets o­lika skeden(i/under) ett skede (av/i ngt)sedan ca 1452 (i sammansättn. midnatta-)Nya eller Karls-Krönikanfornsv. skedhe; samma ord som sv. dial. skede ’vägstycke; kapp­löpning’