Svensk ordbok 2009, webbversion

skelett [skelet´] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skel·ett·et●stödjande inre benkonstruktion i kropp som inte är lika förgänglig som resten av kroppen med.SYN.synonymbenstomme JFRcohyponymbenrangel skelettdelde väl­bevarade skeletten låg bara några meter från en häll­kistabålens skelett består bland annat av rygg­raden och rev­benen○äv. om annan stödjande (och bestående) kropps­vävnad (kalk- el. kitinbildning e.d.) hos djurhudskelettkalkskelettled­djurens yttre skelett kallas ofta skal○äv. bildligt om skissartat ut­kast e.d.ett första skelett till planeringmager som ett skelettse1mager 1 skelett i garderoben mörk hemlighet från det förflutna​ partiledar­kandidaten försäkrade att han inte hade några skelett i garderoben sedan 1690ur grek. skeleton´ (so´ma ’kropp’) med samma betydelse, till skeletos´ ’ut­torkad’