Svensk ordbok 2009, webbversion
ske
`
nbild
substantiv
~en ~er
sken|bild·en
●
bild som bara skenbart existerar
optik.
○
äv. bildligt om falsk föreställning e.d.
JFR
cohyponym
illusion
en skenbild av lycka
en skenbild av sanningen
en skenbild (av ngn/ngt)
sedan 1805