Svensk ordbok 2009, webbversion

skepp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skepp·et1större segel­fartyg vanligen med minst tre master sjö.skeppsdäckskeppslastflaggskepplinjeskepplångskeppskolskeppvikingaskeppett holländskt skepp ankrade på reddendet stolta skeppet gungade på vågornavraket av ett förlist skeppoljefärgstavlor av skepp med fulla segelett skepp med galjons­bild i fören○spec. i ett formel­artat ut­ropskepp ohoj!○äv. ut­vidgat, särsk. om större artillerifartyg in­om örlogs­flottanpansarskeppslagskepp○ibl. äv. ytterligare ut­vidgat om annan far­kosti sammansättn. luftskepprymdskepp○äv. i namn på en lekett skepp kommer lastatbränna sina skepphandla så att man förlorar sina möjligheter (att åter­vända)​ han styr branschen med järn­hand och det är lätt att bränna sina skepp om man sätter sig upp emot honom lämna det sjunkande skeppet lämna en verksamhet som hotas av samman­brott​ när det började gå ut­för med före­taget valde flera an­ställda att lämna det sjunkande skeppet öknens skeppkamelen​ på håll syntes öknens skepp gunga fram mellan sand­dynerna sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Svinnegarn, Upplandrunform skib, fornsv. skip ’båt; skepp’; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt ur­holkat’; trol. till skipa; jfr ekipage, shipping 2vanligen i sammansättn. del av far­tyg sjö.akterskeppförskeppsedan 1665 (för­skepp)se förskepp 3vanligen i sammansättn. längs­gående ut­rymme i kyrka eller annan större byggnad, begränsat av takstöd och (ofta) pelar­rad arkit.långskeppmittskeppsidoskepptvärskeppen kyrka med tre skeppsedan 17494plåt­skiva med kanter för satta rader ett redskap för sättare bok.sedan 1652