substantiv ~n ~r
skick·els·en●(händelse)utveckling som framstår som ödesbestämd
ngt högt.Nollgenom en försynens skickelse tvingades han samarbeta med sin ärkefiendesedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. skikkelse ’ordning; bestämmelse’; efter lågty. schickenisse med samma betydelse; till skicka