Svensk ordbok 2009, webbversion

1ski`da substantiv ~n skidor skid·an1vanligen plur. en­dera av ett par av lång­smala brädliknande an­ordningar med uppåt­böjda spetsar som spänns på fötterna och an­vänds för färd på snö i backe el. på slät mark sport.skidbackeskidfärdskidföreskidåkarefjällskidalöparskidaslalomskidaterrängskidavalla skidoråka skidorhan hade aldrig stått på ett par skidor för­ut○äv. om an­dra före­mål med liknande ut­seende och funktionvattenskidasedan 1555sv. dial. ski(d); samma ord som 1skida 2 2lång­smalt fodral spec. om lång­smal, två­rummig frö­kapsel (som öppnar sig med två flikar ner­ifrån och upp­åt) hos vissa växter; i allmän­språket äv. om balja bot.JFRcohyponymbalja 2 fröskidaärtskidaåker­senapens långa skidor○spec. äv. om fodral för vissa vapenhan drog svärdet ur skidan○äv. om annan lång­smal, skyddande före­teelsenervskidasedan 1504Arboga stads tänkebokfornsv. skiþa; samma ord som 1skida 1 och urspr. syftande på en av de två (kluvna) trä­skivor som svärds­skidan bestod av
2ski`da verb ~de ~t skid·ar●åka skidor sport.skidasedan 1864Subst.:vbid1-318662skidande