Svensk ordbok 2009, webbversion

skif`te substantiv ~t ~n skift·et1ändring från visst till­stånd till annat tid.ledarskiftemaktskifteregimskiftetronskifteett skifte på partiledar­posten○ibl. med viss tidsbetydelsemånadsskiftesekelskiftelivets alla skiftenskifte (av/i/på ngt)sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. skipte; trol. till skifta 2om­fördelning av mark­områden (bland ägarna) så att varje ägare får mer samman­hängande om­råde mest histor.jordbr.skifteskartastorskiftelaga skifteden 1827 på­bjudna om­fördelningen av jordi några få lotter per jordägare; vanl. med sprängd byorganisation som följdhistor.​ i Sverige av­skaffades laga skifte 1928 sedan 16633upp­delning av egendom jur.arvskifteskifte (av ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen4av­skild del av fastighet jordbr.○spec.samman­hängande åker- eller skogs­område sedan 1734