Svensk ordbok 2009, webbversion

skil`ja verb skilde äv. skiljde, skilt äv. skiljt, pres. skiljer skilj·er1ibl. med partikelnav, utan större betydelse­skillnad av­lägsna ngn/ngt från ngn/ngt, så att tidigare sam­hörighet upp­hör NollJFRcohyponymavskilja man bör i det längsta und­vika att skilja barnen från föräldrarnakyrkan skildes från statenrummen var skilda från var­andrahon levde skild från världen○spec. i ett ut­tryck för av­skedande e.d.han skildes från sin tjänst○äv.föra bort i­från var­andra skilja de stridande åt○äv. utan eg. inne­börd av förändringut­göra gräns mellan två om­råden; konkret el. abstrakt ett vit­målat staket skiljer de två träd­gårdarna○äv. i fråga om före­teelser som är annor­lunda på ngt sättut­göra o­likhet mellan två före­teelser diskussionen om vad som skiljer människan från djurenskilja ngn/ngt från ngn/ngt, skilja av ngn/ngt (från ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. skilia ’skilja i sär; ur­skilja; in­se’; besl. med bl.a. skal, skalle, skalp, skäl 2upp­fatta skillnad mellan två före­teelser NollJFRcohyponymsärskiljacohyponymurskilja hon var syn­skadad och kunde knappt skilja mellan ljus och mörkerhan kan inte skilja på rött och gröntdet var o­möjligt att skilja på tvillingarnahon hade svårt för att skilja på verklighet och fantasiskilja mellan/på ngrasedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-LagenSubst.:vbid1-318962skiljande Skilja agnarna från vetet.Talesätt med innebörden att skilja det onda från det goda; efter Bibeln (1917 års övers.), bl.a. Matteus 3:12 Beträffande böjningen, jäm­för stilruta för glädja.