Svensk ordbok 2009, webbversion

skil`smässa substantiv ~n skilsmässor skils|­mäss·an●det att lämna var­andra till­fälligt el. varaktigt komm.släkt.JFRcohyponymseparationcohyponymavsked 1 de träffades i­gen efter en lång skilsmässa○särsk.upp­lösning av äktenskap skilsmässobarnskilsmässofrekvensen upp­slitande skilsmässabegära skilsmässata ut skilsmässaligga i skilsmässa○äv. om annat åt­skiljandeskilsmässan mellan kyrkan och statenskilsmässa (mellan ngra), skilsmässa (från ngn/ngt)sedan början av 1500-taletförslag till instruktion för svenska sändebud till Danmark (Styffe)fornsv. skils­mässa; till skilja och ev. till 1mässa