Svensk ordbok 2009, webbversion

skink`a substantiv ~n skinkor skink·an1stycknings­del av gris som består av halva bak­delen ofta i mindre stycken el. skivor e.d. kokk.skinksmörgåsjulskinkakokt skinkavarm­rökt skinkakall­rökt skinkabräckt skinka och äggen smör­gås med skinka och ost○spec. om jul­skinkaskinkspaddet bjöds på dopp i gryta, skinka, kalkon och syltasedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. skinka; av lågty. schinke ’lår; skinka’; besl. med skank 2en­dera delen av människans bak­del med.SYN.synonym2klinka 2 ett blå­märke på ena skinkansedan 1709