Svensk ordbok 2009, webbversion

ski`ta verb sket skitit, pres. skiter skit·er1ha av­föring starkt vard.med.skita i byxornaskita (ngnstans)sedan 1400-taletSkrå-Ordningarfornsv. skita; gemens. germ. ord, besl. med lat. scin´dere ’klyva; riva sönder’ 2strunta i ngt vard.komm.han skiter full­komligt i vad som händer barnenhon skiter i honomhan sket i att gå till doktornskita i ngn/ngt/att+V/SATSsedan 1646Subst.:vbid1-319318skitande